Idag är det ett år sedan Mango dog. Det var en av de absolut värsta dagarna i mitt liv! Och att det redan har gått ett år! Det hade lika gärna kunnat vara typ två månader sedan...

Jag kommer ihåg dagen så väl. Det var nationellt prov i engelska b, skrivdelen, man skulle skriva en jobbansökan. Jag kommer ihåg precis vilka kläder jag hade - vitt linne och hög blommig kjol, våren var påväg och det var sol.  Jag var lite sen till skolan, så klockan var kvart över 7 när jag gick ut till kaninerna för att ge mat. Först Fred i den blå buren. Sedan såg jag att moroten låg kvar i Mangos bur som han fick kvällen före. Då kände jag att något var fel så jag öppnade luckan boet och där låg han - blickstilla. Jag blev chockad och rädd och såg att han inte andades så jag kände på honom och han var alldeles stel. Jag blev förtvivlad och tårarna började strömma och ropade till min granne på gatan att Mango är död. Jag var helt utom mig, visste inte var jag skulle ta mig till. Jag tänkte att det här går inte, jag klarar inte av att vetskapen av att min kanin är död!

Det blev ingen skola för mig den dagen och jag mailade med rödsprängda ögon till min lärare och sa att jag inte kunde göra provet för min kanin hade dött, att jag inte skulle klara av att koncentrera mig. Detta var såklart ingen giltig anledning att utebli från ett prov eftersom det var ett nationellt prov. En giltig anledning är endast om ens familjemedlem har dött - men vad var Mango då? Men var det något jag sket i så var det det där provet. Jag låg i sängen och grät halva dagen, försökte sova. Jag fick sms-stöd från fina vänner. Sedan på kvällen var det begravning. Han fick ligga på sin rosa kudde och fick med sig en morot och lite kaninmat till himlen.

En fruktansvärt jobbig sak var att det skedde så plötsligt. Dessutom hade han öppna ögon när han dog, så han kanske blev ihjälskrämd... Det känns så hemskt att veta, eller att inte veta!

Tänker på dig ♥