konsten att köra bil

Efter alldeles för många veckors uppehåll från bilkörandet så satte jag mig ändå framför ratten med 0 % självförtroende. Och första hindret uppstod redan vid starten. Det var inte en fin, mjuk start och inte heller en en rivstart så däcker skriker. Utan jag gjorde en start á la Malin. Det är när bilen hoppar fram likt en känguru innan man åker ordentligt. Och så fortsatte det. Jag gjorde mina starter så jag & pappa satt som frimärken i framrutan när det var som värst. Sedan var jag ju inte själv ute på vägarna/parkeringen heller. När jag skulle svänga ut på vägen så kom det inte bara bilar, utan traktorer och lastbilar också! Precis vad jag behöver femte gången jag kör bil.

Jag blir nästan rädd för mig själv. Jag är ju verkligen en stor fara i trafiken! Bromsen är iallafall min bästa vän. Av kopplingen får jag sockerdricka i vänsterbenet eftersom bilar inte är gjorda för människor som är 1.59 lång. Men andra ord så blir det hemskt jobbigt att sitta och spänna benet nästan konstat eftersom jag aldrig hinner släppa upp den innan jag får motorstopp. Och gasen är läskig, så fort jag trycker på den så svischar bilen iväg jättefort och då blir jag rädd och säger oj. Det och MEEEEN är det enda jag säger när jag kör.  Tur att jag ska körkortsteori (och fordonskännedom...) på vårterminen!

konsten att låsa upp en cykel

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt åka iväg med min cykel när den förtfarande är låst! Idag hände det igen. Dock har det aldrig gått så långt att jag har satt mig på cykeln och försökt trampa, utan jag har bara fällt upp stödet och börjat gå med cykeln tills jag inser att den är låst. Och jag känner mig lika dum varje gång! Kollar mig lite diskret omkring så att ingen såg... Men när ska jag lära mig att cykeln bör helst låsas upp innan man ska trampa iväg?!