Min dag har varit minst sagt kaotisk. Jag upptäckte att min älsklings-Musse hade blod vid analöppningen och blod är ju aldrig bra... Vid närmare titt såg jag även en knöl där och det såg verkligen inte ut att stå rätt till. Så jag (ja, jag, som har telefonskräck) ringde genast till veterinären och försökte förklara så gott jag kunde hur det såg ut. Men det var lite svårt eftersom jag inte vet hur det ska se ut där nere heller och att prata i telefon samtidigt som jag försökte kolla var inte så lätt... Så jag fick rådet att kolla på en annan av mina kaniner hur de såg ut där nere. Och då var Mango det säkraste kortet eftersom Fred är väldigt energisk av sig och sprattlar gärna. Så jag fick jaga Mango några varv i buren innan jag fick tag i honom. Sen skulle jag kolla hur han såg ut, samtidigt som jag skulle ha telefonen med mig... Jag kunde iallafall konstatera att han inte hade någon knöl där.

Veterinären sa att det var ju såklart väldigt svårt att säga vad som var fel över telefon så jag skulle skicka en bild på hur det såg ut. Och det var också rätt svårt att genomföra eftersom Musse var tvungen att ligga på rygg och jag kunde bara hålla i med en hand eftersom jag skulle ta kort med den andra. Men han är så snäll och lugn så det gick bra. Sen ringde hon upp mig och då hoppade Fred över burkanten så jag fick ta fast honom med min ena hand samtidigt som han sprattlade järnet. Och jag bör kanske tillägga att jag var tvungen att hålla god ton och prata normalt samtidigt som allt detta hände. Annars är det ju lätt hänt att man höjer rösten när saker och ting jävlas lite...

Iallafall så tyckte hon att vi skulle prova med antibiotika men jag tyckte det skulle vara bäst och vi åkte dit så hon fick kolla på honom. Och det var tur att jag vågade säga det... För det var en enorm urinsten (säkert nästan 1.5 cm i diameter!) som satt fast inuti snoppen! Det var helt sjukt! Veterinären sa också att hon adlrig hade sett ångot liknande och att det var väldigt konstigt att han hade lyckats få ut den så långt. Inte undra på att kaninstackarn har varit nere i några dagar. Kan också tillägga att jag var där hos veterinären igår också för jag misstänkte att han hade förstoppning men hon kunde inte hitta några fel då. Så det är förklaringen till varför jag har varit ganska off. Jag har nog mått lika dåligt psykiskt som Musse har fysiskt.

Men om allt vill sig väl nu då, vilket jag innerligt hoppas för det är jag & Musse fan värda nu när det har varit problem ända sedan juldagen, så kommer det att läka ihop rätt (för det sprack lite när hon tog ut stenbumlingen...) och inte finnas fler stenar! För jag orkar inte med sjuka djur nå mer nu. Det här räcker gott och väl för resten av mitt liv.

Puh, jag är alldeles klen och svag! Mina ben har varit som spaghetti ända sedan stenen kom ut. Nu ber jag till alla Gudar att det var sista gången jag åkte till veterinären med Musse (eller någon av mina djur för den delen)! Låt dem vara friska nu, tack.

Älskling, håll dig frisk & pigg nu! ♥