Mango ♥

Mango har dött. Det är så svårt att skriva den meningen för det känns inte som att det är sant, att det kan vara sant, eller får vara sant.

Det konstiga är ju att han inte visat något tecken på att något skulle vara fel heller. Så jag blev ju mäkta chockerad imorse när jag skulle ge mat... Först såg jag att moroten som jag gav igårkväll var orörd och då isade det till i hela kroppen och jag började förstå att något var fel. När jag öppnade luckan till boet låg han där, alldeles stilla... Jag kände på hans stela och lite kalla kropp och såg att han inte andades. Mitt hjärta slets sönder. Min älskade Mango hade somnat in ♥

Jag kommer så väl ihåg när jag hade hämtat honom från Lovisa, då han fortfarande hette Kerala eftersom vi trodde han var en tjej. Han var så liten och nyfiken och fruktansvärt söt! Jag satt ute den kvällen på gräset och läste högt ur en kaninbok för han och Musse.
Liten nyfiken kille i sitt nya hem! ♥


Och så sent som igår pratade jag och mamma om att folk blev så kära i både Musse för att han är så go, och Fred för att han är så liten och tokig. Och jag sa på skämt att "ingen tycker om Mango" och med det menade jag att ingen annan gjorde det, för det har aldrig varit någon tvekan om att jag inte skulle ha tyckt om honom! För det har jag gjort - och gör fortfarande. Så otroligt mycket. Sen den dagen han flyttade hem till mig har jag älskat honom så oerhört mycket att jag själv knappt förstå det. Och även fast han har fått mig att gråta flera gånger för han har varit så omöjlig, så kunde jag inte ha älskat honom mer. Han var unik och hade sin egen personlighet som gjorde honom så speciell.

Mango var den kaninen som alltid var vän med alla andra kaniner, som aldrig blev arg på något eller någon. Han flydde hellre än att bråka. Vilken kanin han än träffat så har han varit den snälla och nyfikna, som aldrig bitit eller blivit sur. När kaninungarna var små var han den snälla farbror Mango som kollade på när de små skuttade och blev lite rädd när de kom för nära. Han var alla kaniners vän, särskilt Freds, som han gillade att bli nafsad i huvudet av.
Musse&Mango-puss!


Åh, det är så jävla ofattbart att jag aldrig mer kommer att få bamsekrama Mango så som bara han kan. Han var så stor och mysig så man kunde hålla om hon på ett sånt gosigt sätt och pussa honom i pannan ♥ Aldrig mer får jag ösa beröm över honom efter att han hoppat hinder. Aldrig mer stanna honom, vira in kopplet, lugna ner honom se honom lägga sig platt på marken och sätta sig bredvid och klappa honom i flera minuter. Aldrig mer borsta bort de enorma pälstussarna som han alltid fäller lite för sent. Aldrig mer ge honom nytt hö som han nästa dag har ätit upp. Aldrig mer kunna säga "hej Mango" när man går ut till kaninerna. Aldrig mer göra iordning tre högar med grönsaker, varav den ena lite störra än de två andra. Aldrig mer se in i hans stora, mörka, snälla ögon. Och aldrig någonsin kommer någon kanin att kunna ersätta honom och ta hans plats. Möjligvis hans bur, men aldrig i mitt hjärta.
Älskling & jag ♥


Lite mer än 5 år fick vi tillsammans och jag är väldigt glad för de åren även om jag såklart hade hoppats på minst lika länge till! Men nu skuttar han på de evigt gröna ängarna tillsammans med hans pappa, tre systrar, halvmoster och våran förra älskade Snutte! De kommer att trivas med varandra. Och jag är säker på att Mango kommer vara lika älskad där som han är här!

Min tjocka, stora, knäppa, goa, fina, underbara, duktiga, gulliga, bästa, vackra, söta, tokiga, lilla Mango. Tur att du fick somna in lugnt och inte behöva lida något iallafall. Ha det så bra där du är nu och tänk på mig, Musse & Fred ibland! Vi saknar dig. Och älskar dig mest. Sov så gott min vän!

♥ Santa Maria India Mango Chutney ♥ 11/4 2005 - 29/4 2010 ♥

1 Lovan:

skriven

han har det fint nu!

2 Lina:

skriven

<3

Kommentera här: