Nu har jag ett plåster mitt på magen på grund av att jag & Johanna piercade oss idag! Jag tänker inte ljuga för er, men det gjorde skitont. Verkligen, SKITONT. Satan vad ont det gjorde. Först tången, som inte ville samarbeta, så där började det göra ont eftersom hon drog och nöp megahårt. Så jag blev lite bedövad av det och tänkte att men hallå, nu måste det väl vara klart snart? Men nej, då har hon inte ens plockat fram nålen! Och jag kände när den trängde igenom huden, så mycket kan jag säga. Och då tänkte jag, men NU är det väl klart? Men nej, då är inte smycket i än. Då skulle det pillas in genom lilla röret, aj aj aj. Puh. Nu då? Nej, lilla plutten som ska skruvas på var kvar. Och det var tydligen inte så lätt för hon fick inte fast den! Ännu mer aj. Men sen så. Då var det klart!

Nu vågar jag knappt röra mig och jag har inte ens sett hur det ser ut under plåstret för jag tror att jag svimmar då nämligen, som det blev när jag såg smycket i näsan. Och om någon undrar vad som gör ondast, så kan jag säga att genomborra naveln gör tusen gånger ondare och inget jag gärna skulle utsätta mig för igen. Näsan däremot gick ju helt okej, förutom att jag svimmade då. Men som jag säger, så länge det är snyggt, så spelar det väl ingen roll att det gör lite ont!