När jag var mindre tyckte jag att adressböcker var helt värdelösa. Hallå, man kunde ju alla sina bästa vänners adresser i huvudet! Liksom allas hemnummer. Om inte annat stod det på Internet eller i telefonkalatogen. Men sedan tekniken utvecklades och alla fick mobiler blev det svårare det här med att komma ihåg allas nummer. Det var dock inga större problem eftersom man hade dem inlagda i sin egen mobil. Men nu har jag blivit så stor och vuxen att jag faktiskt verkligen behöver en adressbok! Med nästan alla vänner utspridda runt jordklotet är det ganska svårt att komma ihåg deras adresser, eftersom man inte hittar dem på Eniro. Plus att mina vänner far runt ganska mycket så även om jag skulle komma ihåg någon så skulle det vara dags för en ny adress när jag precis lärt mig den förra.

Så, adressböcker är underskattade! Visst, man kanske inte skriver så mycket brev i dagens läge, men jag tycker det är väldigt roligt att få handskrivna brev själv samtidigt som jag tycker om att göra andra glada genom snigelpost! Det blir mer personligt och det visar att man har lagt ner tid och tanke på personen man skickar till. Så nu är det jag som fixar en adressbok så jag kan hålla reda på alla mina vänner ute i världen! Om inte annat kan det ju vara bra att ha ifall man får för sig att åka och hälsa på, lite spontant sådär.

Sen har jag Felicia i England, Lovan snart på Hawaii, Becka i Österrike, Julia i Uppsala, Quy i Eskilstuna, Lina (+ många klasskompisar) i Gävle och Jenny i Sandviken. Jag har alltså 5 mil till närmsta vän! Det känns som jag glömt någon, men ha överseende med detta isåfall eftersom jag känner mig lite ensam här på orten när alla far och flyger åt alla håll.